Från det gamla Rom och antikens Greklands dagliga liv vet vi att man inte använde bordsgafflar. Maten blev vid tillagningen skuren i småbitar och serverades så. Fingrarna användes att äta med. Tekniken var väl utvecklad med särskilda ceremonier och fingerställningar.

Om maten var för varm föreskrev den romerska etiketten att man använde sig av "digitalia". Det var små fingerhättor i textil som skuddade fingrarna. Dessa kasserades efter användning och kan sägas vara föregångarna till engångsbestick.

De första gafflarna dök upp i Italien på 1500-talet. I början hade de bara två klor, det tog ytterligare 50 år innan det kom gafflar med tre klor. Italienarna använde sig av gafflarna vid dagligt ätande, men i övriga Europa möttes gafflarna av stor skepsis. Gaffel var syndig, den såg ju ut som djävulens redskap!

Först när gafflarna utformades och smyckades på speciellt sätt, i äkta metaller, accepterades de som ett tecken på välstånd.

Gaffelns historiaTHE HISTORY OF THE FORK