De första knivarna var allroundredskap. De användes på stenåldern till att döda bytet, stycka och förtära det, till att slöjda och likvidera obehagligt folk.

Knivarna var personliga, man hade sin kniv nedstucken i bältet. På så sätt var kniven alltid till hands när man behövde den. Det dröjde många hundra år innan den blev en bordskniv.

På 1500-talet dök bordskniven upp hos de förmögnaste klasserna. De första bordsknivarna var vassa och spetsiga. Man skulle kunna spetsa ett köttstycke med den samt att den skulle vara lätt att skära med. Kniven hade alltså både kniven och gaffelns funktioner.

Under 1600-talets senare hälft började matknivar med breda blad och rundad udd förekomma i Frankrike. Det finns ett antal olika orsaker som bidragit till detta. Det kan vara för att gaffeln började användas, vilket medförde att knivens spetsiga udd blev onödig. Det kan också bero på Ludvig XIV som 1669 utfärdade ett förbjud mot spetsiga bordsknivar, då de använder som vapen vid gräl på hans middagar. Eller så kan det vara den berömde kardinalen Richelieu som ändrade knivens utformning. Han hade ofta kanslern Séguier som gäst i sitt hus. Kanslerns uppträdande var snaskigt och obelevat. Bland annat använde han kniven till att speta i tänderna. Kardinal Richelieu som ogillade hans beteende bad sin hovmästare att skaffa knivar utan spetsiga blad. 

Knivens historiaTHE HISTORY OF THE KNIFE